mysummits.blogg.se

 

I fredags tog jag och min kille Thomas flyget till Helsinki där jag först hoppade in på Affecto kontoret och jobbade lite. Drog sedan till hotellet och mötte upp en annan OCR vän Zebastian så drog vi ut och åt en god middag på Italienska Vapiano.

 

Efteråt kollade vi in en del av banan o hindrena för att förbereda oss till nästa dag vi blev sjukt taggade och hindrena såg så roliga ut öven om vi hade svårt att få ihop banan och hur den skulle springas.

 

Dagen därpå var det dags! Jag va nervös som vanligt och fick bara i mig lite vattenmelon och kaffe. Det regnade ute vilket ja visste betydde att hindrena skulle bli svårare! 

 

Vi hämtade ut våra kuvert och min Elite väst och snart va det dags - starten gick!

 

Jag fick en dålig start, en stor kille flög in i mig och träffade mig med armbågen i pannan på dom amerikanska fotbollsspelarna, jag vacklade till och tappade fart, kände hur yr jag blev och hur smärtan slog till i pannan. Här tackade jag boxningen så jag visste hur jag skulle hantera ett slag i huvudet. Sprang vidare och efter taggtråden fick jag tillbaka fokus, jag såg två tjejer framför mig, jag ökade farten jag skulle om till varje pris! 

Sprang om dom, nästa hinder va vatten jag hoppade glatt i och simmade snabbt över till andra sida, kylan märktes knappt då man redan va kall på huden av regnet, nästa hinder submerge va dyka under vatten två gånger, inga problem ja va snabb. Upp på en kulle där va repet man skulle klättra uppför, också en av mina styrkor, när jag kom ner såg jag en tjej komma uppför backen mot repet, jag ökade farten ja visste jag va tvungen att öka avståndet mellan oss ifall jag skulle faila på något hinder. Nästa va buckets = hink full med sten man skulle bära runt en slinga, jag joggade med hinken och när jag är klar ser jag tjejen bakom mig komma mot de hindret. Bra tänkte jag nu har jag bra försprång och jag ökar det hela tiden. Kommande hinder flöt på bra, irish table va halkig men jag gjorde det lugnt och snyggt jag ville inte falla o landa på ryggen. Efter de va de ringarna dom va blöta och hala. Även här tog jag det lugnt för att inte falla av det gick bra. Sedan skulle man upp och vända ner igen jag kollade om jag såg nån tjej jaga mig men såg ingen men tänkte på att hålla så högt tempo jag orkade för att behålla avståndet, jag kunde fortfarande faila på hindrena på slutet. Men hindrena fortsatte gå bra, mountain climbs va hala, jag höll på att ramla omkull flera gånger men jag kämpade på. Så fort jag kom ner på plan mark igen ökade jag. Kom bort till ett hinder jag helt glömt bort som är ett av mina jobbigare - jeep tanks! Dom är tunga ca 20 kg styck och nu skulle ja bära två sånna på en kuperad slinga. En finsk funktionär går bredvid mig och hejar på finska, jag fattar inget men det sporrar mig ändå och jag klarar det riktigt bra! ner mot nästa hinder som va ett nytt, en vattenrutchbana som va sååå kul! När jag stod på toppen och skulle åka ner tog jag en extra sekund för att njuta och sedan åkte jag och de va lika kul som jag tänkt att de skulle va! 

På andra sidan ser jag Thomas tjoa någonting men hör inte vad, är snabbt uppe ur vattnet och springer vidare. 

 

Nästa hinder va militärens här njöt jag oxå först skulle man krypa under ett militärfordon och sedan över ett annat. Känskan va häftig och rolig jag hade kunnat  göra de snabbare men ibland vill man bara njuta av momentet. Springer vidare hindrena rullar på bra, mål närmar sig jag tar balanshindret, sternumcheckern, väggen och sedan kommer nya monkeybar som ja va lite nervös över för jag visste det skulle vara halt! Jag tar varannan pinne, det går bra det går som en båge och neråt går  jag snabbt halkar nästan av i farten, stannar upp fokuserar för nu går de upp igen jag hör publiken börjar klappa och heja när jag går mot sista två pinnarna, jag tar sista och hoppar ner, publiken bryter ut i stort jubel! Jag springer vidare med glada lätta steg ser snart redbull portalen och där vet jag mål är riktigt nära! Heavy pull va inga problem jag jogggade igenom. Bort o lyfta atlasstenen som väger 50kg upp på en tunna, inga problem! Till rampen, satsar halkar av! Testar igen så nära men nådde inte riktigt upp innan mina fötter halkar igen väljer att ta straffet som är 200m löpning ser två elitkillar efter mig båda gör 3 försök och failar dom med då rampen är för hal av regnet. Nästa är isbadet, känner knappt kylan, och sedan sista containrarna jag är snabb upp men det är högt att hoppa ner jag kör safe för att inte skada mig. När jag kommer ner ser jag mål. Spurtar in i mål får en medalj runt halsen samtidigt som jag frågar - Am I the first girl? 

 

Och får svaret: Yes! 

 

Springer o kastar mig runt halsen på Thomas så stackars chip killarna som samlar in chippen får springa efter mig. 

 

Får en burk i handen med vad jag tror är energidryck halsar snabbt, känner en konstig smak, kollar på burken så är de ÖL! 

 

Klart man firar med öl i mål när man är i Finland! Sedan firade jag hela dagen det blev champagne och god middag på kvällen! 

 

Zebastian klarade VM kvalet och Thomas körde sitt första OCR lopp lekande lätt genom varje hinder!

 

En sån superhelg kan knappt fatta att de va jag som va först i mål! Äntligen! Och pokalen den är jag så sjukt stolt över, får fjärilar i magen varje gång jag tittar på den och tänker på min prestation. Vann stort med nästan 8 min gjorde jag dessutom! De va också de Thomas hade tjoat från andra sidan vattnet efter rutchbanan - att jag ledde stort!

 

Är så tacksam över alla som följer och stöttar mig, alla fina ord är de som dyker upp i mitt huvud när det är som jobbigast på både träning och tävling och den här känslan kommer följa med mig resten av livet!