Lur Backyard Ultra
Tänkte berätta om mitt senaste ultralopp i Lur! Det går till såhär starten är kl 10 en lördag och ett varv är 6,7 km. Man har 1h på sig att ta sig runt och kommer man inte in inom en timme åker man ur loppet och de här håller på så länge siste man och kvinna inte tar sig runt längre under 1h! Det är ny omstart varje timme och man springer samma varv hela tiden.
Mitt mål va att klara 12h. Jag sprang första upplagan av Lur 2015 då sprang jag 10h och de va mitt första ultralopp. Nu ville jag såklart slå de!
Jag hade laddat en kylväska med pastasallad, chips, choklad och bcaa. På plats mötte jag upp flera ultravänner och stämningen va på topp alla va taggade och solen sken!
Kl slog 10 och starten gick - första varvet! Kändes riktigt lätt sprang och pratade hela vägen först med Jessica och sedan med Annika som vunnit dom 2 senaste upplagorna av Lur och som varit en av Sveriges bästa ultralöpare fram tills dess att hon nu fått en sjukdom som gör att hon inte kan springa mer än 2 mil. Men vi fick nästan ett helt varv ihop där ja prata lite om allt jag gör men också fick höra om lopp som Annika gjort som va helt otroliga! En sak är säker Ultralöpare är en klass för sig, ett gäng sega jävlar och de man går igenom under ett ultralopp i kropp och huvud är helt galet och fantastiskt på samma gång! Känslan efteråt är också underbar när man klarat något man trott va helt omöjligt!
Jag tog också sällskap med två av mina allra första marathon vänner Sofia och en annan Annika som jag mötte på mitt första marathon i Landskrona!
Men mest tog jag sällskap med Jessica och Mattias vi pratade om allt möjligt mellan himmel och jord och drömde oss bort till glasslandet och vad vi skulle äta dagen därpå!
Jag mådde riktigt bra under hela loppet! Jag drack och åt med god aptit. Det va varmt så viktigt att få i sig vätska + salt. Vid lunch fick jag i mig nästan en hel låda med pastasallad så energin va på topp!
Fram till 12e timmen!! Kl 10 på kvällen blev de mörkt. Då tog vi på oss pannlampor och reflexvästar. Ställde oss på startlinjen och luffsade iväg i skymningen. Detta blev mitt 13e varv och här började min kropp bli riktigt trött. Jag mådde illa och hade ont överallt. Jag hade inte kunnat äta o dricka efter varv 11 så nu började kroppen säga ifrån. Men jag kom in varv 13 och här bröt många. Jag ville själv bryta men samtidigt ville jag klara 100km! Starten för varv 14 gick och jag luffsade iväg igen men nu kändes de inte bra någonstans min kropp försökte säga stopp men mitt huvud sa fortsätt. De gick bra fram till skogen och terrängen började, min pannlampa hade dåligt med batteri och gav mig inte mkt ljus. Jag va nästan sist de varvet jag kunde inte springa längre sista km. Jag fick gå hur gärna jag än ville springa. Jag hade så ont i kroppen att de kändes som feber men jag visste de va utmattning. Tillslut kom jag ner till bygdegården igen och jag försökte springa några vacklande steg de gick inte. Jag gick in i mål 23:57 så jag kunde gå ut och starta ett sista varv och få mina 100km men jag ville inte gå rint sista. Ska jag klara de ska jag göra det springandes så jag valde att bryta.
Lyckades ta mig till bilen va så trött att jag inte ens kunde va nöjd med min prestation för nu började den riktiga prestationen - att få av mig skorna! Kunde knappt börja mig ner fick sätta mig och försöka lirka av dem i bilen. Jag hade bäddat och förberett i bilen så jag kunde sova där. Tanken va att duscha efter loppet men de fanns inte en chans ja skulle klara de jag somnade nästan direkt.
Dagen därpå vaknade jag vid halv 8 och mådde faktiskt oförskämt bra. De regnade ute och några tappra löpare sprang fortfarande runt.
Men jag ville hem o duscha så jag hoppade till framsätet och körde hem. På hemvägen som bara tog 1,5h att köra blev jag hungrig så stannade på mc och köpte frukost! Blev förvånaf själv för efter ultralopp brular jag tappa aptiten i 24h men nu ville kroppen verkligen ha mat och efter jag fått i mig lite mådde jag ännu bättre!
Tog mig en välförtjänt dusch när jag kom hem och sedan låg jag och hundarna på soffan med saltgurka och chips på bordet.
Redan nu längtade jag till nästa år! Då ska ja göra de ännu bättre, kanske till och med klara av att springa hela natten?!
Och människorna på ultralopp dom är helt fantastiska så häftiga och härliga! Stämningen är underbar och de är mycke de som gör att man kan ta sig igenom 14h löpning och känna fasen va kul de är!
Har ställt larm på när platserna till nästa års lur släpps för jag ska ha en!!
