Att bli bekväm i att vara obekväm
Nu har jag snart ordnat allting inför min resa till Ryssland där jag ska bestiga Mount Elbrus.
Jag har bara lite grejer kvar till GoPron att införskaffa som extra batteri, extra minneskort och en selfiepinne, min rostade ju sönder efter att jag haft den i saltvatten i afrika.
Jag får ofta höra att jag är galen som åker iväg ensam och klättrar berg osv. Många säger även att dom inte kan förstå hur jag vågar flyga själv?! Vad är det som är så konstigt med det? Man tar sig till flygplatsen, letar upp sin gate och inväntar planet. Man landar letar upp en taxi och åker till hotellet. Eller om man mellanlandar så letar man bara upp nästa gate. Det är barnsligt enkelt. Men visst jag kan också oroa mig, tänk om jag försover mig? tänk om jag missar planet, tänk om jag går fel, tänk om bara något går fel?
Ja det händer, vad gör man då? löser det!
Jag hamnade fel på flygplatsen i Nigeria när jag skulle flyga hem och den flygplatsen va stor och jag klev helt enkelt på fel anslutningsbuss, lätt hänt jag va trött och lyssnade inte på vart jag skulle utan följde strömmen. Inga problem frågade snällt hur jag kunde ta mig till min gate, dom ringde efter en bil som körde mig till rätt gate.
Det är samma med löpningen, det är inte bekvämt att springa ett marathon. Men jag är bekväm i att vara obekväm med det. Det är inte heller bekvämt att springa intervaller tills det känns som att lungorna ska sprängas men det är samma där. Yoga är inte heller bekvämt (om man är stel som jag) men jag är helt enkelt bekväm i att vara obekväm. Genom att vara obekväm en stund så kommer man att känna sig bra mycket mer bekväm efteråt för att det är då vi utvecklas och blir starkare.
Att klättra i berg är inte heller bekvämt. Vädret kan spela spratt, oftast kallt och jävligt, man vandrar/klättrar hela dagarna och sedan har vi höghöjdssjukan. Förstår att många tycker det låter galet, men samtidigt är det så fantastiskt underbart! Man är på ett berg, helt utelämnad till naturen och den fantastiska naturen och utsikten! Det enda man behöver tänka på är att ta sig framåt, äta, sova och överleva. Det är våra mest naturliga instinkter som kommer fram. Man släpper allt om vardagsstressen, mobilen, trafiken, gifterna i luften och alla tråkiga nyheter och rubriker från dagstidinigar som sitter uppe överallt.
Det är frihet helt enkelt. Det är obekvämt men det är då jag känner mig bekväm och stark.
Testa redan idag att göra något ni är obekväma med, det kan vara att ta tag i något ni tänker på men inte vågar/orkar, det kan vara att gå ut och springa några kilometer, göra 20 armhävningar eller whatever ni känner er obekväma med. Gör det bara!
//Emelie
