Barfota
Nu har jag gått barfota i nästan två veckor. Tanken va att jag skulle köpa skor att gå i här nere eftersom jag lämnade mina förra flipflopps i Thailand men då de närmsta jag har hittat i skoväg va sandaler gjorda av bildäck har det inte blivit av. Visserligen va ja lite sugen på att köpa såna eftersom att det är de som tarahuramara löparna använder men nej jag har kört barfota, människan är ju trotts allt "born to run". ;)





Kommer sakna att springa på dom här fantastiska stränderna!
I början vart jag öm under fotsulorna men nu har jag fått ett tjockare tåligare lager så nu tänker jag inte ens på det, i början hoppade jag två meter upp i luften så fort jag trampade på en vass sten eller snäcka, nu får jag istället stanna och peta loss dem.
Löpningen är fantastisk barfota, man får ett naturligt steg, däremot ömmar skelettet lite och hälsenorna för de är ovant. Det tar tid att lära sig springa naturligt igen efter att förstört fötterna i mjuka dämpade skor som istället slår ner all kraft i knäna istället för att naturligt balansera upp löpsteget.
I sverige ser jag 1 av 20 löpare med dåligt löparsteg som förstör knäna när de landar på hälen först, här har jag inte sett en enda! Alla locals jag möter när jag springer har ett naturligt löparsteg där utsidan av tåplattan slår i först och gör en korrekt tårullning. Antar att de aldrig haft chansen till dämpade skor här som förstört deras steg och det är positivt.
En dag skulle jag vilja åka till Kenya och springa med riktiga löpare!





Kommer sakna att springa på dom här fantastiska stränderna!
//Emelie