Ensamt på toppen, eller?
Idag körde jag dubbla PT pass o vilka grymma pass det blev! Även fast jag slarvat med o få i mig tillräckligt med energi idag och det kändes riktigt tungt bitvis genomförde jag dem med ett leende!
Kan nästan inte förstå vilka fantastiska människor/tränare/vänner jag har runt mig som hjälper och stöttar mig och verkligen vill se mig lyckas, utvecklas och bli bättre.
Ibland kan det kännas väldigt egoistiskt det jag håller på med. Fokus är i regel på mig själv, hur jag mår, hur formen är, prestationer osv. Men de får de vara för jag gör detta för mig själv och ingen annan. Men jag älskar att de jag gör motiverar och stöttar andra!
Sedan vill jag verkligen hjälpa andra och lyfta oavsett vad det gäller!
Idag fick jag dessutom grym hjälp. Adrian trodde jag tjuvtränat men de har jag faktiskt inte. Hans pass börjar redan ge mig utdelning och idag körde jag även power yoga efter de med Björn och han såg exakt mina fel och vad jag behöver göra för att lösa mina problem i mobilitet, spänst osv. Så nu är jag supertaggad till att få loss kroppen och kunna prestera ännu bättre!
Adrian sa även att vill jag bli bäst måste jag tänka på att det är ensamt på toppen. Och jag förstod direkt vad han menade. Jag märker mer och mer vilka som är dom riktiga vännerna och stöttepelarna. Många av dom jag trodde skulle peppa mig mest och vilja se mig lyckas har istället vänt mig ryggen eller försvunnit i tystnad. Men det gör istället att dom som hör av sig, skriver eller kommer med minsta lilla uppmuntrande ord skiner mer!
Det är ensamt på toppen men när man har så många fantastiska människor runt sig som jag har blir de nästan trångt istället och jag vill och hoppas de fortsätter vara så!
